du, du och du
Varje dag är som en bergodalbana,allt går upp och ner. Ibland känns livet så bra att
man vill jubla, skrika och bara skratta och ibland orkar man inte mer, ger nästan upp hoppet.
Ibland behöver jag någon, någon som kan krama mig hårt och länge, pressa ihjäl alla känslor
som flyger runt i mig.
Det är bara du som existerar i mitt huvud, tankar om dig, minnen. När vi ses är det samma sak,
flashbacks. ÄLSKAR DIG, HELA JAG ÄLSKAR DIG.
Varför går det aldrig att släppa taget, fanfanfan! vad ska man göra, om man är så oerhört
kär att man inte vet var man ska ta vägen men vet att det är helt jävla omöjligt? släppa taget,
svårt när samma person ger mig blickar som nästan dödar mig inombords, stannar upp mitt
hjärta i några sekunders koma..
Svårt att fokusera på annat, tänka på något annat. Nervositet, handsvett å oroliga blickar.. hjälp mig.
