- nothing will be the same
Kan man tycka om någon så mycket att det gör ont i en? så att det värker,
att det kommer en speciell känsla som man inte riktigt vet var den ska placeras.
Så är det iallafall för mig. Det finns 2 personer som fyller mina tankar. En som kanske är
världens underbaraste, vackraste, finaste, snyggaste hetaste person och en som jag verkligen inte
kan lämna åt sidan. Som jag hela tiden påminns om, filmer som spelas om och om igen. Jag är en filmressigör, skapar egna filmer i mitt huvud. Att tänka på samma en hela tiden, är påfrestande. Hjärtat slår hårdare, snabbare och tyngre.
Tankar och minnen övertar mig totalt, samlar mina krafter för att minnas filmen. Filmen om Dig&Mig, där det var vi.. bara vi. Du var den enda, jag var den enda. Det höll inte så länge, jag orkar inte hålla mig. Det kändes så.. bundet, som om någon knöt fast mig för all evighet.
Såklart är jag egoistisk, som alla andra här i världen. Tänker bara på mig, mig och mig. Känns det här rätt, nja.. okej, vi provar igen. Tillslut orkar jag inte mer, orkar inte få det att klaffa. Klipper loss bandet och plötsligt är det något helt annat. En annan relation, som inte alls är lika betydelsefull, bara nått som man har 100tals av.. det här med kärlek är något sällsynt, speciellt, vänskap är så vardagligt. Sanningen är att jag inte ens vet om det var det rätta, men han band mig så hårt att jag fortfarande tror att jag kanske beslutade fel ändå om att klippa lös bandet.
Iallafall finns det en annan person som gör mig alldeles varm, "icketmigsjälv" och sprudlande glad.
En person som jag vet att jag aldrig kommer få, aldrig kommer få känna närhet av.
Någon som är så långt borta från min verklighet, men så nära i min dröm. Lättåtkomlig i drömmar, ni förstår vad jag menar. I själva verket handlar det mesta om VEM man är, vad man har gjort.. vilka man känner, populäritet helt enkelt förklarat. Det finns så mycket människor inte vet om mig, som människor aldrig skulle kunna tänka sig om mig. Innan insidan bedöms utsidan, ytan alltså.
Lagret som egentligen inte borde räknas eftersom utsidan bara är en kort trailer före insidan.
Jag är dålig på att förmedla känslorna, håller ganska mycket inom mig. Är rädd för kritik, rädd
för att avslöja vem jag egentligen är. Tappa ryktet liksom. Egentligen har jag ingen aning om
vem jag är, jag är alldeles vilse, ute och letar efter den personen som möjligen är mig.
Vilse i en ocean, hoppas jag hittar rätt..
